Jag har insett att det är jävligt skönt att kunna skriva av sig när man inte kan få ut ord ur mun. Saker & ting har börjat ordna upp sig, men trots det så finns sorgen & smärtan kvar. Jag lovar, du kommer aldrig bli glömd! Det kommer vara så tomt utan dej & dina skämtsamma pikar som du slängde ur dej. Idag satt vi & pratade om många minnen om dej & vi pratade med glädje. Det som känns skönt är iaf att veta att du inte led. Det är snart en vecka sen & det har varit många sömnlösa nätter & många tårar, ibland känns det som att jag drömmer trots att jag är vaken, jag drömmer att du är inte alls borta, du är bara bortrest. Men jag vet att du finns vid barnen & maries sida 24/7. Hon var så djupt ner på botten man kan komma, hon är fortfarande där men  jobbar sig uppåt. Hon är på väg att få ett jobb & lägenhet, vilket är himla bra på så kort tid. Hon har hela familjens stöd. eller vi stödjer varandra. det känns så skönt att man har så fina personer i sin omgivning. Men glöm aldrig bort. du är så saknad. Så in i helvete....