2010-10-22
19:04:02
19:04:02
Bebissnack nr 2
Jo på tal om bebis. Så fick jag en kommentar på fejjan om min ålder. att jag är väldigt ung för min ålder. Att min ålder skulle vara ngt problem kan inte jag se iaf men det är alltid de första folk reagerar på. Självklart får folk ha sina åsikter. Men man ska stå för dom också. Vissa av er har ju redan lärt sig de, andra inte. Det finns kvinnor som får sitt första barn i 40-års åldern som inte är tillräckligt "mogna" för att skaffa barn. Eftersom de har levt sitt egoistiska liv så länge o sen sedan skall anpassa sig efter ett barn. Jag är uppväxt med stor familj, varit barnvakt åt både lillebror & mina syskons barn sen jag var 10 år. Så lite erfarenhet borde man ju fått av det. Men sen lär man sig självklart med tiden också. Och har man bra stöd runt omkring sej så kommer det inte gå käpprätt åt helvete. Men det finns mycket ansvar & tålamod bakom det. Så därför kan jag bli så förbannad på ungar som skaffar ungar hejvilt. När jag säger ungar menar jag 14-15 åringar. så nu blev väl några stycken av er förvånade, kanske rent av förbannade för att jag lite smått bytte åsikt där va? men för att vi ska undvika bitchiga missförstånd av folk som tar allt på blodigt allvar så ska jag föklara mina åsikter.
Det som gör mej förbannad är ju dock inte åldern utan mer att barn som själva är barn & beter sig som barn går o gör som sagt barn hej vilt! Men det finns de som vet vad de gör & "gör vad de ska" fint sagt. Men det senaste året har det surrat runt hundratals snorungar som blir på smällen utan något vett innanför pannbenet och ibland utan någon som helst kontakt med pappan till barnet.
När de sedan försöker tjäna ihop några slantar genom att slänga ut sitt barns liv på nätet, " hej läs min häftiga blogg för jag är 15 år & har tre ungar på väg" - Då går gränsen för mej. Men jag ska inte döma men när småglinen försöker skapa en karriär av det & sedan blir hyllade som ansvarstagande kan jag inte låta bli att undra vad som är fel.
Slutsatsen då. Nu kanske jag har fått det att låta som att 18 år skulle vara den perfekt åldern & jag säger inte att jag kommer bli den perfekta mamman heller. Absolut inte. Jag vet ännu inte vad som ligger framför mej- det kan man aldrig veta. Det kommer bli tufft men med kim vid min sida så klarar vi det här tillsammans. Att skaffa barn är ett stort steg i livet & det är bara en själv som känner om man är redo för det & klarar av det. Hade ni frågat mej för ngt år sedan hade jag kanske sagt att jag skulle först skaffa barn vid 25. För då ansåg jag att jag själv inte var tillräckligt mogen för det, men jag vet nu vad jag har gett mej in på & är glad över att jag gjorde det här valet och att jag får fortsätta min utbildning om ett år igen. Men jag tror inte man kan vara riktigt redo för det heller, egenligen inte för ngt här i livet. Man är oförberedd på allt som händer i livet.
